Älskar, älskar inte...

Förälskelse och kärlek, att älska, är som att cykla... 

Först kan du knappt sova om natten för du längtar så 

fruktansvärt efter den där nya röda cykeln och daggvåta gräsmattan, 

att erövra konsten att kunna trampa denna ljuva tingest över det mjuka gräset. 

Den dagen du får cykla ut längs gatan och visa dina konster och din underbara cykel för alla avundsjuka vänner.... 

Till den dagen när cyklandet blir en rutin och du njuter 

hejdlöst av turen istället, av vyerna, av landskapet runtomkring. 

Du ser framför dig målet med turen, den man aldrig vill ska ta slut... 

Visst skaver det ibland, visst svider rumpan ibland :-) men varje gång en ny tur nalkas, 

känner du lyckan och förväntningarna.. 

Du sköter, smörjer, byter däck, kanske till och med sadel ibland :-)

En vacker dag... Ligger den där...

Den förrädiska lilla stenen... Så jä.... liten, så liten..

Men inte mindre än att den välter allt... 

Dig, cykel, vyerna, omgivningen.. ALLT! 

Cykeln är inte ens röd längre... 

Den är rostig och trasig.. 

När blev den det?? Har man bara trampat på utan att märka det???

Var rädda om era cyklar. Hur kassa dem än verkar... 

De tar dig framåt i livet.. Älskar du dem, 

kanske du slipper dom där små jäkla stenarna...

Over and out....