Fullt ös

Idag har vi haft fullt ös från tidig morgon

till sen eftermiddag med Gotting i

huset. Goaste killen har haft en heldag

med farmor och bonusfaster Fröken Prupp :O)

En timme på Barnens Hus gick med turbohastighet..

Vilken upptäckarlusta!

Visst är dom väl för söta de små liven!!

Det känns som om det vore ett sekel

sedan de egna var så små och så fulla av

bus och turboenergi..

Eller var de så det var?? Eller var de

som små lugna änglar?

...som alltid gjorde som man sade åt dem..

Som alltid kom glatt springande när det var dags att

klä på sig, eller klä av sig kläder,

aldrig kissade på golvet och alltid ville byta blöjor.

Aldrig slängde klossar i huvudet på sina fastrar,

sprättade jord ur blomkrukor, rev ur kastrullskåpen

eller ritade på bordet istället för papperet.

Alltid somnade som stockar när de var så trötta

så ögonen stod som kvastar...

istället för att hänga som små babianer i sänggaveln.

Aldrig skrämde de de andra dagisbarnen så de kissade på sig?

Visst var det väl så??

Och visst åt de små liven alltid det vi lagade

till åt dem? Aldrig kakor och annat onyttigt

elände som man tyckte de alltid fick för

mycket av hos mormor och farmor...

Allt var såå perfekt när de egna var små...

Eller he he?

Så här ser tonåringen ut idag.. Ofta..

Eehh va? Nääeeeaa! Vaaah? Ja...elller va sa du?

Näää eh va kommer inte ihåg..eller... ööööö..joooo

(Älskar dig SkruttFis!! Så det gör ont i hela kroppen!)

♥♥

Tänk vad som hinner hända på bara några

år när de små växer...

Man hinner liksom slå av hur det var när de

var drygt 1 år som Gotting är nu. Himmel vad tiden

går!! Ta för tusan vara på tiden och njut tusenfallt

för rätt var det är så är de stora...och flyttar hemifrån...

Och skaffar egna barn :O)

(Till farmors stora glädje. Älskar dig med Nonne, fast du är stuuur)

Och helt plötsligt är cirkeln sluten på något sätt..

Man blir farmor eller mormor och får på nytt

uppleva det lilla undret som de små faktiskt är.

Det är underbart att få uppleva..och man känner sig snarare

ung på nytt, och inte ett dugg gammal ;O) och

minnet kommer tillbaka om hur det faktiskt var.

SOM man beundrar svärdottern, att hon orkar

med de två små trollen...

♥♥

Ens barn är ju alltid ens barn tack och lov... Fast de också blir stora